Till minne

Idag vill jag skriva till minnet av en flicka

...fortfarande tonåring som valde att inte leva längre

Och här sitter jag och är tacksam att mina barn lever och mår bra om än väldigt ledsna

Jag har inte ord att uttrycka vad man känner en sådan här stund utan lånar ord och musik

Kyrkan har ställt upp för samtal hela gårdagen och ikväll är kyrkan fylld imed ungdommar

till en minnes stund

Och tid att samtala tillsamman

Att dom får denna möjlighet att kunna prata med varandra

och tillsammans med prästen

som förhoppningsvis kan ge lindring och svar när orden på oss andra fastnar

och man inte får fram vad man skulle vilja

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.