Hemma igen

Att blogga eller inte
Nu har jag ju tagit bort denna blogg
inte bara en gång utan många
och ändå återkommer jag igen och igen
Det är ju onekligen bekvämt att skriva här
eftersom   jag vet att det når till flera samtidigt som vill läsa
Hit är det  frivilligt att gå
Mail blir  lite mer påträngande
även om jag vet att en del får detta just som mail
men det valet har ju varit erat eget
precis som ni som valt att få det genom att prenumerera
eller ni som  återkommer hit ändå ibland
Valet är helt era egna

Fast påträngande har jag ju varit ändå i sommar
rest runt och våldgästat folk runt om i vårt vackra land
Massor av bilder har jag tagit som jag nu ska samla mina minnen runt
Jag ska bädda in minnena i lite fluffig rosa bomull och bära dom nära hjärtat länge
En del minnen eller foton  snarare ligger som ett album på nätet
och till det har ni  berörda fått en länk redan
Många nya intryck har jag fått
En oväntad positiv upplevelse är också att få känna
“Borta bra men hemma bäst”
Att komma bort och få lite distans till sin egen vardag
att få längta hem till sej själv
till den där röran och det där kaoset som är ofrånkomligt
när man delar en trång bostad med tonåringar och deras vänner (och en stor hund dessutom)
Trots att jag varit så uppassad och känt mej så välkommen där jag nyss dragit fram
är det ändå skönt att landa hemma igen 
Jag är iallafall riktigt glad att jag verkligen kom iväg på denna resa
den kommer att finnas kvar länge inombords
 
Även all den tid jag spenderade ensam i bilen och fick fundera på så mycket var också nyttig vill jag lova
Lite extra mycket tid dessutom
Eftersom damen i GPS:en i mobilen ställt  in sej på att få se så mycket som möjligt när hon nu fick chansen
har jag ju dessutom fått se vägar i Sverige som inte ens ortsbefolkningen
visste att man kunde åka bil på
Ja för all del  kunde inte jag åka heller överallt
Stundtals tog vi också lite extra svängar in i  villa områden och såg oss omkring
En bondgård rundade vi totalt utan synbar anledning bara för hon sa så 
en spännande plats efter Vingåker på väg in mot skogarna hette Folkström fast den borde hetat Folktom  tycker jag för det var just vad den var
Hon i min Nokia hade heller inget emot att ta vägar över parkeringar eller att använda trottoaren ibland Hon vill kort sagt se allt
Nu har jag hittat och återställt inställningarna till lite mer normala
men jag kommer nog alltid att bli full i skratt när jag tänker tillbaka på mej själv mitt ute i ödemarken
och vägen slutade med en vägbom …..
Fast just då skrattade jag lagom ….


Tack att ni fanns där ute för mej