Upp som en sol Ner som en pannkaka

Och här kom jag stursk och kaxig till slut till insikt om min begränsning 
 Jag inser redan nu att det kommer aldrig att gå vägen 
Jag hostar och låter som jag har  TBC i slutstadiet
och näsan och ögon rinner som om jag just sett "Barnen från frostmofjällen" maraton 
Det gör ont att titta för länge utan jag måste blunda 
Och det är rätt svårt i mitt jobb att just jobba när man blundar 
Jag har också börjat få  känningar från bihålorna 
för nu gör det gör ont i överkäken under tänderna när jag snyter mej 
vilket jag får göra var tredje minut sådär 
Idomin salva är ytterligare en bra ha sak som jag råkade hade hemma 
för inte blir näsan så glad av allt snytande 
nej då röd och narig blir den 
men en klick vit  idomin matchar det röda och nariga 
Det  tar sej även bra ut mot mina fortfarande rosa skimrande ögonvitor 
och mot den härligt grå dassiga tonen på ansiktet i övrigt 
och orka vara uppe för länge  var inte hellar att tänka på 
Så jag ringde redan idag  och förvarnade om att det är ingen ide 
Jag kommer INTE att fixa att komma imorgon natt eller knappast ens någon av dom tre jag hade framför mej 
Lika bra att jag är sjuk fram till jag skulle gå av på torsdag morgon 
Då har jag gett det hela en vecka precis 
och har ändå tid på mej till söndagkväll att bli ännu bättre
Det är nog mer realistiskt än  att hoppa iväg förtidigt 
Så jag dressar om till flanellpyjamas och raggsockar igen 
och laddar med en ny bok i lurarna 
Denna gång blir det 

Grand final i skojarbranschen av Kertin Ekman